Jämställdhet till varje pris?

Ja, jag tillhör dem som är för jämställdhet och rättvisa… Likvärdig belöning, förmåner och villkor för kvinnor som för män för likvärdig insats… delad ansvar för de tråkiga måsten hemma… osv.

Nej, jag kallar mig inte för feminist. Ordet har fått en alltför negativ klang p g a alla grodor som agerat i saken genom åren. Det känns nästan som synonymt med Stig Malms berömda bevingade ord om stimmet…

Det där sista, delat ansvar hemma, får man ju göra med hänsyn och individuell anpassning till varje familj, men jag tycker inte att man ska ta för givet att kvinnor är bäst på att hasa runt med dammsugaren, torka barnrumpor (därav så många singelkvinnor som söker mogna karlar…), röra i grytorna och vifta med dammtrasan – lika lite som man ska ta för givet att mannen i huset är bäst på att hantera borrmaskin och hammare…

Alltför få män enligt min erfarenhet kan hantera situationer med psykiskt starka, självständiga kvinnor. Dålig självkänsla trycks ner ytterligare om man får en ”knäpp på näsan” av en kvinna, om man måste nedlåta sig till att göra ”kärringgöra” eller om kvinnan är bättre på något ”mansgöra”…

Och nu är det ju så att vi singelkvinnor tvingas bli starka och självständiga om vi inte är det från början. Livet som singelkvinna innebär att de flesta tycker att man kan och får hunsas hur man behagar med en kvinna utan manliga muskler som backup. Wow, gissa om det var ett tufft uppvaknande att bli singelkvinna…. Man får verkligen leva efter mottot ”stå på dig, annars gör någon annan det”.

Jämställdhet… ja visst…

Man ser och hör män ganska ofta klaga på att kvinnor inte tar initiativ till kontakt. Det ska ju vara jämlikhet… Visst visst…

Jag gjorde det ett antal gånger som den där ”moderna nymodiga jämställda” kvinna på en dejtingsajt… resultatet har ni ju fått läsa i mina tidigare bloggar… så för mig sitter alla självutnämnda alfahanar säkrare än statens guldreserv… de får gärna jaga sin försvunna ungdom…

Dessutom, förutom dessa helt konkreta aspekter, praktiska saker om jämställdhet och rättvisa som är enkla att genomföra och realisera – om viljan finns - finns den flummiga, känslomässiga, genetiska, biologiska, samhällstraditionella sidan som är svårare att ta på och ändra. Med det menar jag att vi trots allt, ännu så länge, är kvinnor och män, sexuella varelser, som ibland och i vissa sammanhang måste få känna oss just som kvinnor och män. Och dit hör parningsceremonier i allra högsta grad… fortfarande… i vår jämställda (nåja…) värld…

Naturen har skapat det så att tuppen förför… de granna fjädrarna, det ståtliga, självsäkra tuppsprättandet ska locka till sig honor… den tupp som väntar att hönan ska komma och ta honom lär inte få så värst aktivt kärleksliv… då får man bli bofast på en dejtingsajt och vänta… och vänta… och vänta… Om man dessutom sätter sig på en ståtlig arab fast man borde sitta på en shetlandsponny (”jag är så ungdomlig”… osv) så får man nog sprätta i sin ensamhet…

Ja, jag vill känna mig som kvinna ibland. I min vardag är jag en könlös varelse i en (till ytan) jämställd värld… jag får meka med mina maskiner, hugga min ved, spika och hamra likväl som skura och tvätta, kocka och sy… jag förvandlas till kvinna när jag någon gång får tillfälle att ta fram en snygg klänning och passande kvinnliga attiraljer till den… sminka och fixa håret… bete mig som kvinna… jag känner mig inte som kvinna om jag ska ta på mig tuppens roll i hönsfjädrar… noup… i detta sammanhang vill jag vara den förförda hönan som en grann, ståtlig, självsäker tupp visar lite uppmärksamhet och uppskattning mot… I de här sammanhangen är generna, biologin och den uppfostran som vår generation fått för djuprotade för att man ska kunna lagstifta om jämställdhet i parningsceremonier.

Som tidsfördriv i mörka, ensamma kvällar har jag följt några av dessa dejtingprogram i TV som visas i alla möjliga format. Motivering från kvinnor som väljer att inte välja någon av de rivaliserande kandidater är just att de inte visar någon uppmärksamhet, visar inget vad de tycket och tänker och känner, visar inte den uppskattning som förväntas i en sådan situation. De missar helt enkelt att uppvakta damen vars hjärta de försöker vinna. En liten blomma, nåt litet värmande ord nån gång, nån liten handling som visar att man är intresserad, små gester som tillhör det sociala samspelet i roller som kvinnor och män, som t ex öppna dörren för sin dam, ta av kappan, hjälpa med stolen när man är ute på restaurang… dessa små självklara saker verkar vara helt okända begrepp för den jämställda mannen…


…men - ”spänning i tillvaron” ska de ha…. Hah! Dream on!

.