Orm i paradiset...

Det ska snart bli regn… störtregn…

Och hur vet jag det…? Kan man lita på väderleksprognoser…?

Nja, har faktiskt inte ens sett en sådan. Men jag ska snart hänga upp tvätt på tork… och det slår aldrig fel… Förlåt mig alla soldyrkare! Vi får hoppas att det bara blir väldigt lokalt… så där precis över min tvättlina…

Solen har lyst från en nästan molnfri himmel - ända tills nu… Snart är tvättmaskinen klar… och jag ser himlen färgas allt mörkare… och ta mig tusan så mullrar det åska någonstans, ännu ganska fjärran… det är ju inte riktigt dags än… att skölja min tvätt…

Höll på att påta i jorden i det fina vädret, sätta ut små plantor som jag förkultiverat. Skulle precis kliva upp på min stora, upphöjda, stenkantade blomsterrabatt och gräva ner några zinnia-plantor… men det blev inte så… Jag såg någonting röra sig på marken, under hjärtbegonians stora blad… någonting svart, långt, smalt… någonting som man inte ska titta på alltför nära håll… där slingrade den sig, den skräckinjagande djungelormen Kaa…

In med sambo… på med gummistövlar… och beväpnad med en stor spade smög jag tillbaka till fyndplatsen… ja… där låg den kvar… lyfte på huvudet och tittade på mig… Där stod jag… där låg ormen… stirrandes på varandra…

Mer än så blev det inte… den stora jägaren (ja, jag har faktiskt jägarexamen…) hade inte hjärta att slå ihjäl besten…

Tills jag har lyckats larma rescue-styrkan fick jag ta till reträtt… eller ge Kaa möjlighet till reträtt… hoppas den fattar vinken och sticker iväg… Men hur som helst, för att inte svansa i gräset som jag redan borde klippt fick det bli tvätt istället… och sambon får ligga på altanbrädorna…

Så med andra ord är detta väderomslag helt och hållet ormens fel! Jag hade faktiskt inte tänkt tvätta idag. Det här kunde inte meteorologerna förutse… de är nog inte så bra på siandets ädla konst ändå… Men jag fick helt rätt… nu öser regnet ner…

Vad tycker ni… jag borde kanske börja sälja konsulttjänster till SMHI…? Eller till bönder: Regn på beställning!

.

Små sommarbetraktelser

Sitter åter här på min soliga altan och begrundar över livets små underligheter. Små fluffiga moln seglar högt på den blå himmelen. Svävar framför solen några sekunder. En del ser ut som lätta, hastiga penseldrag. Väderleksrapporten hade lovat regn… Men jag har inte hängt upp någon tvätt så tji fick de…

Sambon slumrar slött i skuggan av sin ”korkek”. Luften har för länge sedan pyst ut ur den vältuggade fotbollen som följer med vart hon än går. Den ligger intill hennes huvud. Ser nästan ut som luften pyst ut ur båda…

Göken har hakat upp sig och blandar sig in i småfåglarnas kvittrande kör någonstans i bakgrunden. Maskrosorna har nu nästan blommat ut. Det är bara någon enstaka eftersläntrare som fortfarande sticker upp ur grönskan. Min altan lyses upp av en underbar färgprakt. Solälskande pelargoner i olika färger och snöflingor breder ut sin färgprakt. Verbenan var en glad överraskning… Mmm… vilken fröjd för ögat… Jag lyfter blicken och ser ett lysande hav av ståtliga vallmon svaja i den svaga vinden… När man sitter mitt i allt detta underbara börjar även en ateist fundera över skapelsens förunderliga ursprung och kraft… Ägget eller hönan…? Fröet eller blomman…?

Plötsligt vinglar en liten sädesärlavalp upp på altanen. Den står där med vingliga ben… stjärten gungar i ett försök att hålla balansen… den sträcker på halsen… tittar nyfiket omkring sig…kurar ihop… sträcker upp… den är så osäker och rädd… ser sig oroligt omkring… letar efter mammapippin… fladdrar lite med vingarna… de bär inte riktigt hela vägen… Osäker och rädd… men ändå modigt utforskande sin omgivning… helt på egen hand…

Jag ser på den lilla pippivalpen bara några meter ifrån mig och ler för mig själv… känns som att se sig i spegel… Precis så där vingklippt kände jag mig också när jag, som den lilla pippin nu, helt plötsligt stod ensam i den stora, otrygga världen… lärde mig att testa vingarna… flyga allt högre… allt längre sträckor…

Den lilla pippin får syn på sin mamma... en stor daggmask slingrar i ett fast grepp i näbben på henne… den lilla breder ut vingarna och flaxar iväg… håller på att krocka med skottkärran som står parkerad helt olämpligt… borde nog fästa parkeringsböter på den… Efter dessa strapatser når den lilla pippivalpen tryggheten hos mammapippin…

Jag tittar på dem och ler… Snart bär vingarna och den lilla svävar högt uppe i skyn… helt på egen hand… utan rädsla… utan oro… den ger sig på jakt efter en partner… och här slutar likheterna och denna berättelse…

:)

Exlusivt för tjejer...;)

Då min radar inte har observerat några manliga läsare på denna blogg så följer jag uppmaningen i mejlet jag fick och vidarebefordrar innehållet enligt anvisningar... Var så goda, mina damer! ;)


"Elva människor hängde i ett rep under en helikopter, tio män och en kvinna. Repet var inte starkt nog att hålla för dem allihop så de bestämde att en var tvungen att släppa taget för annars skulle de alla falla ner.

De kunde inte bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan höll ett gripande tal. Hon sa:

"Jag släpper frivilligt repet för jag är kvinna och van vid att offra mig för make och barn och för män i allmänhet utan att få något tillbaka."

När hon avslutat sitt tal började alla tio män applådera....


Skicka detta mail till några smarta kvinnor så de får något att le åt, och till de män som du tror kan hantera verkligheten...."


P.S.
Skulle min radar ha fel så finns man utan tvekan i rätt kategori om man frivilligt går in här och läser....:)