Orm i paradiset...

Det ska snart bli regn… störtregn…

Och hur vet jag det…? Kan man lita på väderleksprognoser…?

Nja, har faktiskt inte ens sett en sådan. Men jag ska snart hänga upp tvätt på tork… och det slår aldrig fel… Förlåt mig alla soldyrkare! Vi får hoppas att det bara blir väldigt lokalt… så där precis över min tvättlina…

Solen har lyst från en nästan molnfri himmel - ända tills nu… Snart är tvättmaskinen klar… och jag ser himlen färgas allt mörkare… och ta mig tusan så mullrar det åska någonstans, ännu ganska fjärran… det är ju inte riktigt dags än… att skölja min tvätt…

Höll på att påta i jorden i det fina vädret, sätta ut små plantor som jag förkultiverat. Skulle precis kliva upp på min stora, upphöjda, stenkantade blomsterrabatt och gräva ner några zinnia-plantor… men det blev inte så… Jag såg någonting röra sig på marken, under hjärtbegonians stora blad… någonting svart, långt, smalt… någonting som man inte ska titta på alltför nära håll… där slingrade den sig, den skräckinjagande djungelormen Kaa…

In med sambo… på med gummistövlar… och beväpnad med en stor spade smög jag tillbaka till fyndplatsen… ja… där låg den kvar… lyfte på huvudet och tittade på mig… Där stod jag… där låg ormen… stirrandes på varandra…

Mer än så blev det inte… den stora jägaren (ja, jag har faktiskt jägarexamen…) hade inte hjärta att slå ihjäl besten…

Tills jag har lyckats larma rescue-styrkan fick jag ta till reträtt… eller ge Kaa möjlighet till reträtt… hoppas den fattar vinken och sticker iväg… Men hur som helst, för att inte svansa i gräset som jag redan borde klippt fick det bli tvätt istället… och sambon får ligga på altanbrädorna…

Så med andra ord är detta väderomslag helt och hållet ormens fel! Jag hade faktiskt inte tänkt tvätta idag. Det här kunde inte meteorologerna förutse… de är nog inte så bra på siandets ädla konst ändå… Men jag fick helt rätt… nu öser regnet ner…

Vad tycker ni… jag borde kanske börja sälja konsulttjänster till SMHI…? Eller till bönder: Regn på beställning!

.

Små sommarbetraktelser

Sitter åter här på min soliga altan och begrundar över livets små underligheter. Små fluffiga moln seglar högt på den blå himmelen. Svävar framför solen några sekunder. En del ser ut som lätta, hastiga penseldrag. Väderleksrapporten hade lovat regn… Men jag har inte hängt upp någon tvätt så tji fick de…

Sambon slumrar slött i skuggan av sin ”korkek”. Luften har för länge sedan pyst ut ur den vältuggade fotbollen som följer med vart hon än går. Den ligger intill hennes huvud. Ser nästan ut som luften pyst ut ur båda…

Göken har hakat upp sig och blandar sig in i småfåglarnas kvittrande kör någonstans i bakgrunden. Maskrosorna har nu nästan blommat ut. Det är bara någon enstaka eftersläntrare som fortfarande sticker upp ur grönskan. Min altan lyses upp av en underbar färgprakt. Solälskande pelargoner i olika färger och snöflingor breder ut sin färgprakt. Verbenan var en glad överraskning… Mmm… vilken fröjd för ögat… Jag lyfter blicken och ser ett lysande hav av ståtliga vallmon svaja i den svaga vinden… När man sitter mitt i allt detta underbara börjar även en ateist fundera över skapelsens förunderliga ursprung och kraft… Ägget eller hönan…? Fröet eller blomman…?

Plötsligt vinglar en liten sädesärlavalp upp på altanen. Den står där med vingliga ben… stjärten gungar i ett försök att hålla balansen… den sträcker på halsen… tittar nyfiket omkring sig…kurar ihop… sträcker upp… den är så osäker och rädd… ser sig oroligt omkring… letar efter mammapippin… fladdrar lite med vingarna… de bär inte riktigt hela vägen… Osäker och rädd… men ändå modigt utforskande sin omgivning… helt på egen hand…

Jag ser på den lilla pippivalpen bara några meter ifrån mig och ler för mig själv… känns som att se sig i spegel… Precis så där vingklippt kände jag mig också när jag, som den lilla pippin nu, helt plötsligt stod ensam i den stora, otrygga världen… lärde mig att testa vingarna… flyga allt högre… allt längre sträckor…

Den lilla pippin får syn på sin mamma... en stor daggmask slingrar i ett fast grepp i näbben på henne… den lilla breder ut vingarna och flaxar iväg… håller på att krocka med skottkärran som står parkerad helt olämpligt… borde nog fästa parkeringsböter på den… Efter dessa strapatser når den lilla pippivalpen tryggheten hos mammapippin…

Jag tittar på dem och ler… Snart bär vingarna och den lilla svävar högt uppe i skyn… helt på egen hand… utan rädsla… utan oro… den ger sig på jakt efter en partner… och här slutar likheterna och denna berättelse…

:)

Exlusivt för tjejer...;)

Då min radar inte har observerat några manliga läsare på denna blogg så följer jag uppmaningen i mejlet jag fick och vidarebefordrar innehållet enligt anvisningar... Var så goda, mina damer! ;)


"Elva människor hängde i ett rep under en helikopter, tio män och en kvinna. Repet var inte starkt nog att hålla för dem allihop så de bestämde att en var tvungen att släppa taget för annars skulle de alla falla ner.

De kunde inte bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan höll ett gripande tal. Hon sa:

"Jag släpper frivilligt repet för jag är kvinna och van vid att offra mig för make och barn och för män i allmänhet utan att få något tillbaka."

När hon avslutat sitt tal började alla tio män applådera....


Skicka detta mail till några smarta kvinnor så de får något att le åt, och till de män som du tror kan hantera verkligheten...."


P.S.
Skulle min radar ha fel så finns man utan tvekan i rätt kategori om man frivilligt går in här och läser....:)

Blott ett år...

Ett år…. Ja, det tog blott ett år….

Jag sitter här på min altan, ser ut över mitt grönskande paradis som frodas i ett strålande solsken. Liljebaggarna verkar vara färre i år… den så vackra men förrädiska röda baggen med en glupskande aptit på liljeväxter. En bedårande vacker riddarfjäril fladdrar med lätta vingslag och landar på en blomma för att suga i sig dess söta nektar... oj vad det kittlar när de sätter sig på bar hud… de kan sitta kvar så länge man sitter blickstill… efter ett tag vänjer man sig och kittlandet blir bara till en lätt beröring…

Jag sitter här i tystnaden som bara bryts av fåglarnas glada kvitter… sädesärlan guppar i gräset på jakt efter insekter… svalorna flyger högt ovanför mitt huvud… en liten rödhake sätter sig försiktigt på altanräcket och tittar nyfiket på mig… flugsnapparna är strängt upptagna vid holken… den vackra konserten bryts då och då av en skränande skata som blir ofredad av björktrastarna… ett högljudd jamande någonstans i grönskan sätter fart på sambon som lojt har legat i skuggan under en blommande prydnadsapel… grannens kattherre tycker att det är bättre fly än illa fäkta och sätter iväg med blixtens hastighet…Gårdsvakten har gjort sitt och kan återvända med hög svansföring till sin svalkande skugga…

Jag sitter i det gassande solskenet och njuter… njuter av tillvaron… njuter av denna stund… njuter av den underbara, ljuvliga naturen… Tankarna vandrar… från denna stund till samma tid för ett år sedan… och åter till nuet… Allting ser ut att vara sig exakt likt… som om inga årstider alls hade förflutit mellan... som om det var fjolårets liljebaggar vars kadaver ligger i myllan…

Och ändå är allting så annorlunda…

Jag minns som om det var igår… jag minns den känslan jag bar inom mig… längtan… den oerhörda längtan… längtan efter någon att dela livet med… längtan efter att få känna närhet… gemenskap… någon att skratta tillsammans med… gråta tillsammans med… somna tillsammans med… vakna tillsammans med… Hoppet… hoppet att finna honom… Han som bar samma eld inom sig… samma saknad… samma längtan… samma känslor som stormade inombords i väntan på att få blomma ut…

Med ett litet leende återvänder jag till nuet… Helt plötsligt känns det som om allt det där var väldigt, väldigt länge sedan... nästan som om det var någon annan… Jag lyfter blicken och ser mot grinden… vid den grinden skulle min prins en dag sitta på sin vita springare… Jag sluter mina ögon i det starka solskenet och ler… ler åt mina tankar… Solen bränner på min hud… Den brinnande elden inom mig har rasat ut… den ädla prinsen på sin vita springare får rida vidare till sin prinsessa…

Ett år… det tog blott ett år…

På avstånd hör jag grannens hästar frusta i full galopp… sambon ligger nu under rosentryn som ger bättre skugga mot den allt hetare solen… favoritbollen ligger bredvid, de andra ligger utspridda över gräsmattan som åter behöver klippas… Maskrosorna sticker upp sina gula huvuden… förgätmigej bildar ett blått hav mitt i grönskan… jag ser björktopparna böja sig i vinden som inte orkar fläkta ända fram till min solaltan… snart, mot kvällningen, skuttar grodorna fram ur skuggorna…

Jag lutar mig tillbaka i min solstol… vill fånga denna stund… vill hålla kvar den… vill hålla kvar denna känsla… denna blomstertid… inte bara blott ett år…

Plötsligt känner jag en kall, blöt nos mot min bara, solvarma hud… jag ser in i universums vackraste, varmaste guldbruna ögon… och jag ler… med hela ansiktet…

Happy birthday, Ann-Nina!

Ja nu är det snart sommar igen. Fast det är ju lite svårt att tro när man tittar ut. Regnigt, grått och kallt. En tjock dimma ligger över skog och mark som ett vitt, nästan ogenomskinligt täcke. Luften är fuktig och tung.

Om ett par veckor är det ett år sedan Ann-Nina såg dagens ljus på e-kontakt. Minns hur solen gassade när jag påtade i min trädgård. Det var så varmt att jag var tvungen att gå in och hämta en vit, lätt sommarhatt i bomullstyg. Jag kom in för att hämta hatten och satte mig en stund vid min dator för att svalka mig lite inomhus. Det var då jag skrev min första blogg. Undrar om någon kommer ihåg den…? Hur jag dagdrömde medan jag gick och klämde ihjäl liljebaggar… väntade på prinsen som skulle komma med min borttappade sko… som jag till slut hittade bland sambos bråte med bollar och kampsnören och kottar och pinnar…

Haha… jag minns allt det där så väl… hur det var… mina naiva, blåögda drömmar om att finna min prins – på en dejtingsajt…:) Ganska snabbt skiftade mina rosafärgade glasögon nyans… de blå förblev blå blott till färgen… Sökandet efter prinsen gick till djupa, mörka graven, lämnade bara en känsla av vemod efter sig…

De flesta på sajten hade nog från början samma drömmar som jag… samma längtan… tro… hopp… om kärlek… Många hade orkat tro och hoppas i åratal… många gör det än… Men många hade liksom jag fått skåda in i den bleka sanningen om omöjlighetens obefintliga möjligheter… falskspel… lögner… rädsla… tron börjar falna… hoppet flyr, tyst och obemärkt, lämnar bara ett ihåligt skal efter sig…

Den sista tiden på sajten kändes tung, långdragen… hela sajten andades missmod, uppgivenhet, besvikelse… Det kändes som en snara runt halsen som sakta kväver de sista, kväsande andetagen varje gång man loggade in. Man försökte trösta varandra, inge varandra med tro och hopp… så desperat att man närapå kramade ihjäl varandra… Ytlighet… spel… falsk munterhet… Mellan raderna i blogginläggen stod sanningen ristad med illröda bokstäver… slog läsaren i ansiktet – om man inte valde att blunda förstås…

Vid ett tillfälle skrev jag obetänksamt en kommentar… sköt en giftpil rakt igenom den ömtåliga, välpolerade fasaden som fungerade som stänkskydd… jag undrade, yr i huvudet av allt kramande, hur många av dessa kramar som avslutade vareviga kommentar var ärligt menade… Detta gav eko… Jante klev fram med jättekliv…

Idag är det den 14. maj. Hur många kramar blev det kvar…? Hur många kramar varandra nu…? Hur många kramar mig nu…?

Ja, det är de ärliga kramarna… de som sprider värme i sinnet, de som ger tro och hopp… de som bryr sig – på riktigt…

Ja nu är det ett tag sedan jag var här. Jag började ju blogga på en dejtingsajt med huvudsakliga temat nätdejting. I och med att jag har slutat både med nätdejting och dejting så har ju mitt bloggande tappat sin fokus. Jag har ju inget av allmänt intresse att blogga.

Men nu måste jag pysa ut lite…

Jag ska pysa ut lite mina erfarenheter som singelkvinna. Huka er karlar, för dessa tre år har gjort mig stark som det mest härdade stål.

Det har varit ett uppvaknande. Ett uppvaknande utan like. Jag kunde inte i mina vildaste drömmar föreställa mig hur en singelkvinnans liv kan förete sig… Ständig kamp, ständiga fajter, ständiga försök till att köra upp… för en singelkvinna är ju ett lätt byte… en singelkvinna fattar ju inget… en singelkvinna har ju ingen kunskap om någonting…

FEL!

Det finns kvinnor som förstår sig på både teknik och ekonomi. Det finns kvinnor som förstår sig på de ”manliga områdena”. Och vi blir fler, hela tiden. För vi singelkvinnor blir fler, hela tiden. Och jag börjar förstå anledningen…

Jag har – efter dyrbara erfarenheter – fått hitta nya alternativ till allt, från bilreparatörer till hantverkare. Den som inte har försökt köra upp mig ekonomiskt, den har försökt lura sig till min sängkammare – eller både och!

Vänner…? Hah… Människor är vänner i medvind, så länge det står lycka och framgång på din dörrskylt. Jag har rensat, skoningslöst. Det blev inte många kvar. Nu sitter de och undrar… Ledsen, jag har inte lust att ständigt vara den givande. Jag har inte krafter att bara ge hela tiden. Under alla år har jag slösat med de resurser, nu är det slut. Jag behöver påfyllning.

Nu står jag här återigen med en match. Funderar om jag orkar ta den helt själv… har varit många den sista tiden… kanske ska jag köpa lite manliga muskler i form av juridisk ombud och spara mina resurser. Låta andra ta denna fajt. Jag tror nästan att jag har gjort mig förtjänt av lite semester efter alla fajter. Även en singelkvinna måste få lite semester ibland för att orka fajtas vidare. Vi har ju inte ens någon axel att gråta mot.

Jag har bara en önskan – att alla s k karlar ska hålla sig så långt bort från mig det bara går! Såvida du inte är en RIKTIG karl. *Doubt it* Har insett att jag som en liten gumma är mera karl än de flesta som rent biologiskt kan kalla sig såna.

E-kontakt

Sveriges största – bluff!

Sajten marknadsför sig som Sveriges största dejtingsajt. Observera att förut hette det kontaktsajt... Nåja, det kan de ju gott göra… ty för nätföretag finns inga etiska regler, de får påstå vad de vill, de får bära sig åt hur de vill, det är ändå ingen som rår på dem. Det är slipade skojare som har studerat varje litet kryphål de kan krypa igenom. Och utnyttjar dem till fullo.

Vore man seriös så skulle man ju redovisa sitt påstående, verifiera det på något sätt. Nu räknar man kallt in i sitt medlemsantal alla ”lik” som ligger och skräpar i systemet. Det ligger en väldans massa profiler som är skapta under den tiden som det gick att använda tjänsten under 3, senare 4, gratis provdagar. Många lade upp en profil, körde de dagarna och så la man upp en ny profil… utan att bry sig om att rensa efter sig. Jag känner till människor som ligger där med 5-6 gamla profiler. Själv har jag bara två… Men säkert var detta en noga planerad åtgärd för att få ett stort antal medlemmar...

Därutöver finns det många gamla betalmedlemmar som bara ligger och skräpar i systemet. ”Har inte varit inloggad den senaste månaden”. Ja, sajten kan bara räkna en månad… vi vet ju att det är problematiskt att nollställa räknare också… hålla koll på antalet nya besök, olästa brev osv. Inte lätt med logik och matte där inte… Att många inte varit inloggade på ett år – eller två, det är inte så värst intressant att upplysa om…. Undra på att man blir stor – förutom i käften, till antalet.

Detta mail damp ner i min brevlåda:

”Hej Ann_Nina
Nu lanserar vi nya förbättrade e-kontakt.se som gör det ännu enklare för dig att träffa kärleken!
Vi har lyssnat på våra medlemmar och mycket kommer att vara nytt medan en del fortfarande är sig likt.
Testa nya e-kontakt.se »

Vänliga hälsningar

e-kontakt.se”

”Förbättrade…”…”Vi har lyssnat på våra medlemmar….” Haha… det var väl årets bästa ändå!! E-kontakt har fått på sig en hel del anmälningar hos konsumentverket… ett tydligt bevis på att de lyssnar på sina medlemmar…. Lyhördhet är honnörsordet… *LOL*…

Det fanns också ett skäl till varför uppdateringen till den nya versionen måste ske huxflux utan ett pip i förhandsinformation. Att det kommer information nu i efterhand att man har bytt version är ju totalt ointressant när vi alla med egna ögon redan konstaterat fakta. Om medlemmarna fått reda på ändringarna i förväg, ja då hade någon kanske hunnit lägga undan det medlemsavtal och marknadsföring av sajten med bloggfunktionen som vi köpte och betalade för. Och då hade vi haft svart på vitt att denna nya sajt inte är vad vi köpte och betalade för. För de har givetvis reda på att en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden förutsätter ett avtal som man brutit mot. De har ju varit med förr...

När man köper en tjänst, i synnerhet på nätet, ska man absolut se till att man har svart på vitt vad man exakt har köpt, in i minsta detalj. Se till att det är vattentätt juridiskt sett om man inte vill sitta där med det sålda smöret. Och så ska man höra med konsumentverket om företaget har anmälningar mot dem från tidigare kunder. Då är det nog bäst att välja en konkurrent som har renare mjöl i sin påse.

Men nog hade det varit intressant att testa en anmälan med alla de medlemmar som känner sig överkörda och nonchalerade av E-kontakt. Med alla som betalat för unken luft istället för en annonserad tjänst. Alla som blev av, inte bara med sina pengar, utan också med sina kontaktnätverk och sina texter. Undrar hur många vi är? Men sånt funkar ju bara i teorin… men en intressant teori är det… En enskild konsument är lätt att köra över. Är det lika lätt med hundratals, kanske t o m fler… Ja-a, det är nog det.


P.S. Det kom också en påminnelse om att min tid har gått ut. Jag glömmer väl inte att förnya mitt medlemsskap...

Oj då... hade totalt glömt bort det... ska genast ta fram pengapungen!

:)