Ja nu är det ett tag sedan jag var här. Jag började ju blogga på en dejtingsajt med huvudsakliga temat nätdejting. I och med att jag har slutat både med nätdejting och dejting så har ju mitt bloggande tappat sin fokus. Jag har ju inget av allmänt intresse att blogga.

Men nu måste jag pysa ut lite…

Jag ska pysa ut lite mina erfarenheter som singelkvinna. Huka er karlar, för dessa tre år har gjort mig stark som det mest härdade stål.

Det har varit ett uppvaknande. Ett uppvaknande utan like. Jag kunde inte i mina vildaste drömmar föreställa mig hur en singelkvinnans liv kan förete sig… Ständig kamp, ständiga fajter, ständiga försök till att köra upp… för en singelkvinna är ju ett lätt byte… en singelkvinna fattar ju inget… en singelkvinna har ju ingen kunskap om någonting…

FEL!

Det finns kvinnor som förstår sig på både teknik och ekonomi. Det finns kvinnor som förstår sig på de ”manliga områdena”. Och vi blir fler, hela tiden. För vi singelkvinnor blir fler, hela tiden. Och jag börjar förstå anledningen…

Jag har – efter dyrbara erfarenheter – fått hitta nya alternativ till allt, från bilreparatörer till hantverkare. Den som inte har försökt köra upp mig ekonomiskt, den har försökt lura sig till min sängkammare – eller både och!

Vänner…? Hah… Människor är vänner i medvind, så länge det står lycka och framgång på din dörrskylt. Jag har rensat, skoningslöst. Det blev inte många kvar. Nu sitter de och undrar… Ledsen, jag har inte lust att ständigt vara den givande. Jag har inte krafter att bara ge hela tiden. Under alla år har jag slösat med de resurser, nu är det slut. Jag behöver påfyllning.

Nu står jag här återigen med en match. Funderar om jag orkar ta den helt själv… har varit många den sista tiden… kanske ska jag köpa lite manliga muskler i form av juridisk ombud och spara mina resurser. Låta andra ta denna fajt. Jag tror nästan att jag har gjort mig förtjänt av lite semester efter alla fajter. Även en singelkvinna måste få lite semester ibland för att orka fajtas vidare. Vi har ju inte ens någon axel att gråta mot.

Jag har bara en önskan – att alla s k karlar ska hålla sig så långt bort från mig det bara går! Såvida du inte är en RIKTIG karl. *Doubt it* Har insett att jag som en liten gumma är mera karl än de flesta som rent biologiskt kan kalla sig såna.

E-kontakt

Sveriges största – bluff!

Sajten marknadsför sig som Sveriges största dejtingsajt. Observera att förut hette det kontaktsajt... Nåja, det kan de ju gott göra… ty för nätföretag finns inga etiska regler, de får påstå vad de vill, de får bära sig åt hur de vill, det är ändå ingen som rår på dem. Det är slipade skojare som har studerat varje litet kryphål de kan krypa igenom. Och utnyttjar dem till fullo.

Vore man seriös så skulle man ju redovisa sitt påstående, verifiera det på något sätt. Nu räknar man kallt in i sitt medlemsantal alla ”lik” som ligger och skräpar i systemet. Det ligger en väldans massa profiler som är skapta under den tiden som det gick att använda tjänsten under 3, senare 4, gratis provdagar. Många lade upp en profil, körde de dagarna och så la man upp en ny profil… utan att bry sig om att rensa efter sig. Jag känner till människor som ligger där med 5-6 gamla profiler. Själv har jag bara två… Men säkert var detta en noga planerad åtgärd för att få ett stort antal medlemmar...

Därutöver finns det många gamla betalmedlemmar som bara ligger och skräpar i systemet. ”Har inte varit inloggad den senaste månaden”. Ja, sajten kan bara räkna en månad… vi vet ju att det är problematiskt att nollställa räknare också… hålla koll på antalet nya besök, olästa brev osv. Inte lätt med logik och matte där inte… Att många inte varit inloggade på ett år – eller två, det är inte så värst intressant att upplysa om…. Undra på att man blir stor – förutom i käften, till antalet.

Detta mail damp ner i min brevlåda:

”Hej Ann_Nina
Nu lanserar vi nya förbättrade e-kontakt.se som gör det ännu enklare för dig att träffa kärleken!
Vi har lyssnat på våra medlemmar och mycket kommer att vara nytt medan en del fortfarande är sig likt.
Testa nya e-kontakt.se »

Vänliga hälsningar

e-kontakt.se”

”Förbättrade…”…”Vi har lyssnat på våra medlemmar….” Haha… det var väl årets bästa ändå!! E-kontakt har fått på sig en hel del anmälningar hos konsumentverket… ett tydligt bevis på att de lyssnar på sina medlemmar…. Lyhördhet är honnörsordet… *LOL*…

Det fanns också ett skäl till varför uppdateringen till den nya versionen måste ske huxflux utan ett pip i förhandsinformation. Att det kommer information nu i efterhand att man har bytt version är ju totalt ointressant när vi alla med egna ögon redan konstaterat fakta. Om medlemmarna fått reda på ändringarna i förväg, ja då hade någon kanske hunnit lägga undan det medlemsavtal och marknadsföring av sajten med bloggfunktionen som vi köpte och betalade för. Och då hade vi haft svart på vitt att denna nya sajt inte är vad vi köpte och betalade för. För de har givetvis reda på att en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden förutsätter ett avtal som man brutit mot. De har ju varit med förr...

När man köper en tjänst, i synnerhet på nätet, ska man absolut se till att man har svart på vitt vad man exakt har köpt, in i minsta detalj. Se till att det är vattentätt juridiskt sett om man inte vill sitta där med det sålda smöret. Och så ska man höra med konsumentverket om företaget har anmälningar mot dem från tidigare kunder. Då är det nog bäst att välja en konkurrent som har renare mjöl i sin påse.

Men nog hade det varit intressant att testa en anmälan med alla de medlemmar som känner sig överkörda och nonchalerade av E-kontakt. Med alla som betalat för unken luft istället för en annonserad tjänst. Alla som blev av, inte bara med sina pengar, utan också med sina kontaktnätverk och sina texter. Undrar hur många vi är? Men sånt funkar ju bara i teorin… men en intressant teori är det… En enskild konsument är lätt att köra över. Är det lika lätt med hundratals, kanske t o m fler… Ja-a, det är nog det.


P.S. Det kom också en påminnelse om att min tid har gått ut. Jag glömmer väl inte att förnya mitt medlemsskap...

Oj då... hade totalt glömt bort det... ska genast ta fram pengapungen!

:)

Den vilda jakten på diamanten

Ja, inte var min jakt lika spännande som Harrison Fords, inte heller var slutet lika tjusigt… Nu är den i varje fall slut, för gott. Klockan 0.00 natten mellan lördag och söndag drog den sin sista skälvande suck.

Det blev ju inte riktigt som jag från början hade tänkt mig… med mina romantiska blåögda drömmar om en låga som brinner hos någon stilig, romantisk singelprins på samma upptäcksfärd som jag. Haha, man tror ju i sin enfald att det finns gott om såna på en dejtingsajt… eller vad vet jag… det kanske finns såna som liksom jag anser sig vara både romantiska och gångbara på äktenskapsmarknaden… grejen är bara att det yttrar sig på helt olika sätt… Så det är bara att konstatera att min begreppsvärld måste vara väldigt udda… och gammaldags. Jag har inte alls lyckats hänga med i utvecklingen. Jag får nog ta fram almanackan och understryka årtalet… århundradet… värre än så – årtusendet – och försöka komma ikapp tideräkningen…

Nu bortser jag från den arten som finns överrepresenterad på dessa sajter – bocken. Den hormonstinna bocken som levt länge i påtvingat celibat, som med hungriga ögon ser alla dessa läckra tackor på sin skärm… och låter den primitivaste driften flöda utan kontroll, utan vett och utan hämningar.

Numera råder jämlikhet… ja ja… jag pratar bara om uppvaktning nu… Om jag hade varit up to date och anammat det jämlika så hade jag inte suttit här idag. Jag hade förstått att det är damernas… damerna ska bjuda upp till dans och föra… Jag hade packat väskan och flyttat in hos någon av dessa otaliga ungkarlar som bara väntar i sina stora, tomma hus att någon kvinna ska ”haffa dem”. Som mina bonniga kusiner gjorde. Det är en syskonskara på tre systrar som fick nöja sig med det som blev över när gåvorna tilldelades, både när det gäller interiör och exteriör. Och så var de uppfostrade enligt den gamla läran att kvinnans viktigaste uppgift i livet är att skaffa sig en man. Jag tror nästan att de hade ända sedan pubertetsåldern var sin väska packad under sängen för den stunden då ett lämpligt objekt syntes i sikte. Efter några bomskott som ven förbi byten som luktade sig till faran och flydde undan hittade syskonen var sitt exemplar som inte gjorde alltför stort motstånd när den sköna flyttade in med sitt bohag. Familjelyckan var fullkomlig efter några månader … nåja, förökningen kan ju tolkas på annat sätt också… den äldsta i varje barnaskara hade ju den viktiga uppgiften att sätta regel på bakdörren…

Nu är det nog inte riktigt så jag har tänkt mig det hela. Jag kan alldeles som inte finna någon dragning till lik. Så jag packade inte väskan. Jag tänkte på det gamla ordspråket att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge… väntan i sig är målet… eller? Inte kan man gå och avbryta denna pirrande, kittlande väntan… som aldrig är för lång? Vet inte men jag träffade på ett anmärkningsvärt stort antal av dessa medelålders mogna män som uttryckligen var mogna – att ”plockas”. Tyvärr finner jag sådant varken attraktivt eller romantiskt. Jag har ju i mina tidigare inlägg pläderat för min gammaldags syn på parningsceremonier och uppvaktning. Poängen finner man som vanligt lite djupare i det hela. För det är ju vissa egenskaper som vi finner attraktiva, eller oattraktiva, egenskaper som vi tänder på – eller inte. Och de egenskaper kommer i uttryck i våra ord och handlingar. Av dessa ord och handlingar, sättet att uppvakta – eller inte uppvakta – kan man läsa av hur det ev framtida förhållandet skulle se ut. Jag har lite svårt att tänka mig att den moderna, självständiga singelkvinnan är ute efter en lille Fridolf som sin följeslagare. Många säljer sig med slogan ”världens snällaste man”. Det är många som inte har förstått varför någon inte är intresserad av ”världens snällaste man”. Nja, toffelhjälte är nog inte min drömprins. Har inte samma gener som mina kusiner… Jag hade tänkt mig en man med lite stake… tjuren Ferdinand har det nog bäst under sin korkek drömmandes och luktandes på blommorna… som någon annan tjur skulle plocka till en tjusig, förföriskt doftande bukett…

Lite stake… ja… så där lagom… är ju bäst. För nog träffade jag på den andra ytterligheten också. De som är helt övertygade om att de är jordaxeln och jorden snurrar enbart tack vare och för dem. Lite för mycket stake för en liten gumma…

Jag funderar lite på… tror att det kanske var min profil som var lite otydlig… ska nog prova igen… ”Sökes en man med lagom med stake…”. Få se om det nappar bättre.

:)

Blogg

En blogg är närmast som förgjord

att uttrycka sina tankar i ord.

På kontaktsajt få nätverk och vänner

som igen dig genom bloggen känner.

Man väljer stil efter smak och tycke,

lägger ord och rader till stycke.

Tankarna flödar, orden flyter

när vänner sina åsikter byter.

Men –

tänk dig för vad du kan skriva,

du kan ju råka med sajten driva.

Ämnen som passar sig är t ex

kärlek, längtan – och givetvis sex.

Skratta åt andra går också bra,

men skratta åt sajten – då kan du dra!

Den medlar ju kärlek, tröst och hopp;

sånt kan ju inte vara en flopp!

Pröjsa din avgift år efter år

evig lycka och kärlek du får.

Bakom järnridån

Ja nu har jag varit med på en dejtingsajt ett tag, och upptäckt till min förargelse och förvåning att det finns faktiskt företag som inte inser att de lever på sina kunder. Konkurrensen på marknaden är svidande, inom den närmsta framtiden kommer sajterna att konkurrera ut varandra. Det är i vanlig ordning de med nöjda kunder som överlever. Så funkar ju den fria marknaden. Dessutom är det som min tandläkare brukar säga, ”den bästa marknadsföringen är mun-mot-mun-metoden”. Det är ju så sant, så sant!

Hur enfaldig är man som tror att det inte kostar på att behandla sina kunder nonchalant och godtyckligt? Vilken kund med självrespekt kommer att köpa en tjänst som inte motsvarar det utlovade, där kundvård och kundservice finns överhuvudtaget inte, ja, kan inte ens säga obefintlig när den går på minussidan. Kunder, som man ju lever på, som man är beroende av för sin överlevnad, bemötes som luft, utan någon som helst respekt när man klagar och reklamerar över tjänsten. Det har vi medlemmar sett många exempel på.

Nu har jag som tur är bara några dagar kvar på denna sajt. Kommer aldrig någonsin att köpa tjänst från denna sajt. Kollar också deras samarbetspartners för de har fingrarna med på fler sajter än man kan ana. Det är ganska många andra sajter som uppdateras med en profil som läggs upp på denna. Man bör vara observant och ägna en del tid åt för koll av sajternas seriositet innan man lägger ut sina pengar på skräptjänster och oseriösa sajter.

Vi lever i ett informationssamhälle. En sajt, en kontaktsajt till råga på allt, som inte har upptäckt detta, utan vill mörka information, tysta människor och det fria ordet, stoppa det fria utbytet av information, censurera sina medlemmars inlägg godtyckligt, radera profiler utan förvarning mm, är nog inte så långlivad i konkurrensen. Historien har visat att det inte går att tysta människor, att stoppa informationsspridning. Den som försöker överleva med sådana metoder gräver sin egen undergång.

.

Blonds have more fun…?

Häromkvällen råkade jag slå på TV:n just när den eminenta showen med Dr. Phil visades. Vet inte om det var en ren slump eller om det var en föraning… hur som helst, temat just för detta speciella avsnitt handlade om singlar. Närmare bestämt varför det är så svårt för singelkvinnor att hitta en passande partner.

Med i studion, på läktaren med doktorn, satt tre singelkvinnor och tre singelmän. Kvinnorna, liksom männen, var självständiga, hade sina egna karriärer, klarade sig alldeles utmärkt på egen hand på alla sätt och vis. De sökte en jämställd partner att tillbringa tid tillsammans med, göra saker tillsammans med, roa sig, resa, mysa i soffan… ja, allt sånt som ingår i ett sunt förhållande. Det lät ju ganska bekant i mina öron… så jag satt och nickade igenkännande i soffan.

Även Dr. Phil, fast han är ju en man, tyckte att det lät sunt och vettigt. Inte heller kvinnornas utseende borde utgöra något hinder, enligt honom. Och det tyckte ju jag också… om man som kvinna - det lät lustigt – får säga så om andra kvinnor. Visst, fast jag har min homofobi så visst kan jag tycka att en annan kvinna är vacker, eller t o m sexig. Tänk bara på Sophia Loren t ex… Ligger jag i riskzonen, tro…? Nää, tror nog att det är större risk att det snöar i helvetet…

Men så över till herrarna. Tyckte de att kvinnorna såg attraktiva ut? Ja men visst, alla nickar och hummar enstämmigt, med en lysten blick riktad mot kvinnorna. Kunde de tänka sig att ha ett förhållande med någon av dessa kvinnor? Herrarna börjar kråma sig lite besvärade. Blicken flackar osäkert, som sökandes skydd… ingen vill komma först med svaret. Men till slut tar den modigaste till orda, och talar helt klart inte bara för sig själv utan även för sina medbröder, som nickar samstämmigt som en dua-kör.

”Njaaaäääääeeee…”

I kvinnornas ansiktsuttryck kan man läsa mycket… framförallt att de inte alls är förvånade över svaret. De hade ju varit med förr… Doktorn är lite mera oförstående… fast han är en man… Han uppmanar herrarna att förklara sig lite mera. Varför kan de inte tänka sig att ha ett förhållande med någon av dessa, enligt sina egna ord, attraktiva kvinnor?

Återigen lite besvärat kråmande. Man ser att det pågår en hel del aktiviteter bakom panngloben hos alla tre herrar. Vem ska hålla i yxan? Så ser man att en av herrarna rycker upp sig lite, blicken slutar flacka, och läpparna ser ut att försöka utforma sig till någon slags artikulation.

”De behöver ju inte oss.”

 :-O   ?????

Man skulle lätt kunna tänka sig att här hade vi ett praktexempel på skillnader kvinnligt och manligt… jag fattade nada… inte heller kvinnorna i TV-rutan… men t o m självaste doktorn – fast han är ju en man – såg ut som en fågelholk med aningen för stor öppning för småfåglar.

En del teorier hann gå igenom i mitt huvud. Kvinnorna sökte MÄN… till ett jämlikt förhållande. Att roa sig med, vara tillsammans med, göra saker av olika slag tillsammans med, mysa och gosa osv. Var det så att dessa herrar inte klassade sig som män? Eller var de kanske inte det…? Då dyker det ju upp olika lösningar… den nyaste heter visst Viagra…

Jag blev avbruten i mitt filosoferande.

”De klarar ju av allt själv”, hörde jag en mansröst deklarera.

Och så rann ketchupflaskan för fullt i TV-studion. Helt plötsligt var de så tysta och försynta herrar i full gång. De berättade hur de kände sig underlägsna tillsammans med kvinnor som var så självständiga och starka, som själv klarade av det mesta i livet, som hade minst lika bra ekonomi som de själv… var kvinnan bättre bemedlad var det en ren katastrof. De kände sig inte som män. En undergiven slutreplik från pojkarna – ja, jag har svårt att skriva ”män” här – var

”Låt oss ibland känna oss som män.”

Det här är ju inte alls förvånande på något sätt. Det är nog ett antal gånger som jag i mina tidigare inlägg har snubblat in på detta med manlig självkänsla och självförtroende. Det känns ganska så uttjatat. Det är bara att konstatera fakta.

Men jag kom att tänka på att jag har ett antal gånger träffat på undersökningar och studier om de nya könsrollerna i vår moderna, jämställda (*LOL*) värld. I alla resultat som jag har läst har man kommit fram till och konstaterat att många män har haft svårt att forma om sig efter de nya förhållandena, i det jämställda samhället. Det är vanligt, allt enligt dessa undersökningar, att många män har svårt att hitta sin identitet. De har svårt att balansera i sin mansroll gentemot starka, självständiga kvinnor. Även det här programinslaget bekräftar ju detta.

Finns det någon lösning på denna ekvation?

Nänä… jag vägrar att ”blondera” mig! Någon gång, så där på skoj… som en gång som jag hade lånat en lätt lastbil för att transportera lite bråte. Upptäckte att ena framdäcket var ganska platt. Förstår nu att jag borde ha stannat vid vägkanten och sett hjälplös ut… putat med munnen… fladdrat med ögonfransarna... men brunett som jag är åkte jag till macken. Jag hade hämtat den där luftmojängen och höll på att pilla bort de små ”korkarna” från luftventilerna när det stannade en bil och ut klev en hjälpsam gentleman. Han stannade till och började ge mig instruktioner hur jag skulle bära mig åt… Jag kände hornen växa på mig… tänkte ska jag eller ska jag inte… låta honom göra det åt mig… och låta honom känna sig som en riktig man…

När jag tänker efter så tror jag nog att jag har inga som helst förutsättningar eller utsikter att ändra mitt nuvarande civilstånd… och förresten har jag nog inte längre vilja heller.