Ifall någon skulle undrat så jag är helt återställt efter mitt förra inlägg. Det blev faktiskt en ny skogspromenad redan dagen efter och sen har det blivit löprundor regelbundet. Det känns så himla skönt att vara igång igen. Tror jag nog att kroppen är gjort att röra på sig. Nåja, visst har jag ju åkt skidor ganska flitigt under vintern men på något sätt känns det inte på samma sätt ändå. Jag är ingen motionsfreak men har upptäckt att man är betydligt piggare om man får svettas lite emellanåt.
Att det inte har blivit så mycket skrivet på denna blogg är för att jag fortfarande under ett par veckor har betaltid på den andra bloggen… och snål som man är så vill man ju förbruka avgiften. Så då har det blivit några inlägg där istället. Fast stället verkar i det närmaste dött. Andas av uppgivenhet. Och det är väl kanske inte så konstigt. Det är samma individer som kommer och går, år efter år… En del byter kläder emellanåt, men det gör ju ingen skillnad…
Nu är nog våren här på riktigt, får vi hoppas! Det är livat vid mina fågelbord… blåmesar, talgoxar, entitor, domherrar, nötväckor, tofsmesar… det är så många olika sorter så det är helt underbart. Snart kommer flyttfåglarna, jag har ett flyttstråk över stället mitt och då är luftrummet livligt trafikerat. Svanar och gäss och tranor i mängder. De brukar göra mellanlandning på åkrarna här omkring och då är det alldeles vitt av ”svansjöar”. Några par av varje sort brukar stanna här runtomkring men de flesta fortsätter sin resa norrut.
Har hört rykten om att det ska bo ett vargpar alldeles bakom min knut. Inte har de gjort mycket väsen av sig i så fall. Undrar hur man skulle reagera om man plötsligt stod öga mot öga med ett sådant vilt rovdjur? Har gjort besök i varghänget i Kolmårdens djurpark men det blir ju inte samma sak. De vargarna är ju präglade på människor. Vågar man säga högt att de var så fina…? Om jag bara viskar lite försiktigt… för jag drunknade i deras vackra ögon… En individ hade ett vitt och ett grönt öga. Såg lite lustigt ut. Fast jag hade en granne en gång i tiden som hade ett grönt och ett blått öga så det verkar ju förekomma oftare än man kanske tror.
Vad blev det här nu då… tja, bara lite kvällstankar som jag ”tänkte högt”… Ska släppa in min lilla varg från sin kissrunda och sen går vi och lägger oss.
God natt och söta drömmar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Visst är det härligt när flyttstrecken kommer, i mitt luftrum kommer snart gässen småpratande i skyn. Närmast varg jag kommer är väl de kringstrykande hanhundarna som dyker upp i dessa tider *L* Ha de gott/Myrna
SvaraRaderaJa, du lär få se våra vänner lite tidigare än jag. Vilken underbar känsla när man först hör svansången eller småpratet från gässen och tranor borton skogen och sen dyker de upp, ofta i par, men även i större klungor. Så vackra, så graciösa, så hjärtligt välkomna! Varg på Gotland... hmm... lär inte hända.:) Ha det så bra i väntan på våra sommargäster!
SvaraRadera