Powered By Blogger

Sidor

fredag 14 maj 2010

Happy birthday, Ann-Nina!

Ja nu är det snart sommar igen. Fast det är ju lite svårt att tro när man tittar ut. Regnigt, grått och kallt. En tjock dimma ligger över skog och mark som ett vitt, nästan ogenomskinligt täcke. Luften är fuktig och tung.

Om ett par veckor är det ett år sedan Ann-Nina såg dagens ljus på e-kontakt. Minns hur solen gassade när jag påtade i min trädgård. Det var så varmt att jag var tvungen att gå in och hämta en vit, lätt sommarhatt i bomullstyg. Jag kom in för att hämta hatten och satte mig en stund vid min dator för att svalka mig lite inomhus. Det var då jag skrev min första blogg. Undrar om någon kommer ihåg den…? Hur jag dagdrömde medan jag gick och klämde ihjäl liljebaggar… väntade på prinsen som skulle komma med min borttappade sko… som jag till slut hittade bland sambos bråte med bollar och kampsnören och kottar och pinnar…

Haha… jag minns allt det där så väl… hur det var… mina naiva, blåögda drömmar om att finna min prins – på en dejtingsajt…:) Ganska snabbt skiftade mina rosafärgade glasögon nyans… de blå förblev blå blott till färgen… Sökandet efter prinsen gick till djupa, mörka graven, lämnade bara en känsla av vemod efter sig…

De flesta på sajten hade nog från början samma drömmar som jag… samma längtan… tro… hopp… om kärlek… Många hade orkat tro och hoppas i åratal… många gör det än… Men många hade liksom jag fått skåda in i den bleka sanningen om omöjlighetens obefintliga möjligheter… falskspel… lögner… rädsla… tron börjar falna… hoppet flyr, tyst och obemärkt, lämnar bara ett ihåligt skal efter sig…

Den sista tiden på sajten kändes tung, långdragen… hela sajten andades missmod, uppgivenhet, besvikelse… Det kändes som en snara runt halsen som sakta kväver de sista, kväsande andetagen varje gång man loggade in. Man försökte trösta varandra, inge varandra med tro och hopp… så desperat att man närapå kramade ihjäl varandra… Ytlighet… spel… falsk munterhet… Mellan raderna i blogginläggen stod sanningen ristad med illröda bokstäver… slog läsaren i ansiktet – om man inte valde att blunda förstås…

Vid ett tillfälle skrev jag obetänksamt en kommentar… sköt en giftpil rakt igenom den ömtåliga, välpolerade fasaden som fungerade som stänkskydd… jag undrade, yr i huvudet av allt kramande, hur många av dessa kramar som avslutade vareviga kommentar var ärligt menade… Detta gav eko… Jante klev fram med jättekliv…

Idag är det den 14. maj. Hur många kramar blev det kvar…? Hur många kramar varandra nu…? Hur många kramar mig nu…?

Ja, det är de ärliga kramarna… de som sprider värme i sinnet, de som ger tro och hopp… de som bryr sig – på riktigt…

4 kommentarer:

  1. Oj, så rätt du har - igen :) Kanske kunde bli en bok med tekniker hur man avslöjar falskspelen på dejtingsajterna, som vi ju fått uppleva :) Jag har tyvärr nästan 3 månader kvar på denna sajt, men dom spar jag till hösten tror jag :/ Dom rosaskimrade är avtagna för längese'n dom, men hoppet vill jag ändå ha kvar en stund till :) Men prinsen kanske kommer med en vovvs, när jag är ute med vovvsan, tror nästan mer på det numera :) Var rädd om dig och bli inte kvävd, för det är du inte gjord för :) Kramar SKA va' ärligt menade, så sant så :) så KRAAAAM på dig o sambo från mig i Viken mä allt bäst :D

    SvaraRadera
  2. Ja, det skulle kanske behövas en handbok i nätdejting... "Tusen sätt att lura en bimbo"... haha... Tror som du att chansen att träffa någon är betydligt större på en hundpromenad än på en dejtingsajt.

    Ja, för mig har ord och handling betydelse, de ska hänga ihop och ge samma budskap. Saker och ting får inflation och mister sitt innehåll när de slits ut av ren slentrian, eller om man bara följer Jante för att inte sticka ut från massan.

    Tackar för kramen! Dina kramar har alltid levererats med en sådan äkthet och värme och känsla. Det sitter som sagt mellan raderna.:) Sambon säger voff och håller med med en svansviftning. Så här kommer en varm och äkta bamsekram till Viken från oss i vår skog! Ha en underbar dag!

    SvaraRadera
  3. Ler igenkännande...De blå ögonen, hoppet slutligen besvikelsen över falskhet o rackarspel. De gömda trampminorna som briserade. Inte konstigt att bloggen försvann, där fanns ju allt att läsa som var dålig reklam för en dejtingsajt. Med, idag har jag faktiskt fler vänner att krama live än innan E-k...så det var inte helt bortkastad tid. En cyberkram till dig i brist på annat :-)

    SvaraRadera
  4. Ja du Myrna, skulle tro att de flesta som varit på en dejtingsajt i seriöst syfte känner igen allt detta.

    Visst är det så att bloggen blev för farlig för sajtens existens och välmående. Det var för många som började få upp ögonen, som började förstå att de inte var ensamma om allt detta fula skådesspel, sexfiskande, och dåligt beteende på olika sätt. Fler började förstå att det funkar så i den miljön, det är ett träsk med fula grodor och rovfiskar som lurar i mossan och vassen.

    Jag fick ju träffa er så det var ju inte helt bortkastat för mig heller.:) Tyvärr träffade jag ingen vän som bor så nära att man kunde träffas och fika ibland, så jag får nöja mig med cyberkramar. De värmer ju de också när de ges från hjärtat.:) Skickar en hjärtlig cyberkram till soliga Gotland från den regntunga Sherwoodskogen. Tyvärr har det smala molntäcket parkerat precis ovanför oss så vi får vänta på sol och sommar ett tag till. Njut ni av solen och värmen! Det är ni värda efter den långa, tuffa vintern.

    SvaraRadera