Ja nu är det ett tag sedan jag var här. Jag började ju blogga på en dejtingsajt med huvudsakliga temat nätdejting. I och med att jag har slutat både med nätdejting och dejting så har ju mitt bloggande tappat sin fokus. Jag har ju inget av allmänt intresse att blogga.

Men nu måste jag pysa ut lite…

Jag ska pysa ut lite mina erfarenheter som singelkvinna. Huka er karlar, för dessa tre år har gjort mig stark som det mest härdade stål.

Det har varit ett uppvaknande. Ett uppvaknande utan like. Jag kunde inte i mina vildaste drömmar föreställa mig hur en singelkvinnans liv kan förete sig… Ständig kamp, ständiga fajter, ständiga försök till att köra upp… för en singelkvinna är ju ett lätt byte… en singelkvinna fattar ju inget… en singelkvinna har ju ingen kunskap om någonting…

FEL!

Det finns kvinnor som förstår sig på både teknik och ekonomi. Det finns kvinnor som förstår sig på de ”manliga områdena”. Och vi blir fler, hela tiden. För vi singelkvinnor blir fler, hela tiden. Och jag börjar förstå anledningen…

Jag har – efter dyrbara erfarenheter – fått hitta nya alternativ till allt, från bilreparatörer till hantverkare. Den som inte har försökt köra upp mig ekonomiskt, den har försökt lura sig till min sängkammare – eller både och!

Vänner…? Hah… Människor är vänner i medvind, så länge det står lycka och framgång på din dörrskylt. Jag har rensat, skoningslöst. Det blev inte många kvar. Nu sitter de och undrar… Ledsen, jag har inte lust att ständigt vara den givande. Jag har inte krafter att bara ge hela tiden. Under alla år har jag slösat med de resurser, nu är det slut. Jag behöver påfyllning.

Nu står jag här återigen med en match. Funderar om jag orkar ta den helt själv… har varit många den sista tiden… kanske ska jag köpa lite manliga muskler i form av juridisk ombud och spara mina resurser. Låta andra ta denna fajt. Jag tror nästan att jag har gjort mig förtjänt av lite semester efter alla fajter. Även en singelkvinna måste få lite semester ibland för att orka fajtas vidare. Vi har ju inte ens någon axel att gråta mot.

Jag har bara en önskan – att alla s k karlar ska hålla sig så långt bort från mig det bara går! Såvida du inte är en RIKTIG karl. *Doubt it* Har insett att jag som en liten gumma är mera karl än de flesta som rent biologiskt kan kalla sig såna.