Ja, inte var min jakt lika spännande som Harrison Fords, inte heller var slutet lika tjusigt… Nu är den i varje fall slut, för gott. Klockan 0.00 natten mellan lördag och söndag drog den sin sista skälvande suck.
Det blev ju inte riktigt som jag från början hade tänkt mig… med mina romantiska blåögda drömmar om en låga som brinner hos någon stilig, romantisk singelprins på samma upptäcksfärd som jag. Haha, man tror ju i sin enfald att det finns gott om såna på en dejtingsajt… eller vad vet jag… det kanske finns såna som liksom jag anser sig vara både romantiska och gångbara på äktenskapsmarknaden… grejen är bara att det yttrar sig på helt olika sätt… Så det är bara att konstatera att min begreppsvärld måste vara väldigt udda… och gammaldags. Jag har inte alls lyckats hänga med i utvecklingen. Jag får nog ta fram almanackan och understryka årtalet… århundradet… värre än så – årtusendet – och försöka komma ikapp tideräkningen…
Nu bortser jag från den arten som finns överrepresenterad på dessa sajter – bocken. Den hormonstinna bocken som levt länge i påtvingat celibat, som med hungriga ögon ser alla dessa läckra tackor på sin skärm… och låter den primitivaste driften flöda utan kontroll, utan vett och utan hämningar.
Numera råder jämlikhet… ja ja… jag pratar bara om uppvaktning nu… Om jag hade varit up to date och anammat det jämlika så hade jag inte suttit här idag. Jag hade förstått att det är damernas… damerna ska bjuda upp till dans och föra… Jag hade packat väskan och flyttat in hos någon av dessa otaliga ungkarlar som bara väntar i sina stora, tomma hus att någon kvinna ska ”haffa dem”. Som mina bonniga kusiner gjorde. Det är en syskonskara på tre systrar som fick nöja sig med det som blev över när gåvorna tilldelades, både när det gäller interiör och exteriör. Och så var de uppfostrade enligt den gamla läran att kvinnans viktigaste uppgift i livet är att skaffa sig en man. Jag tror nästan att de hade ända sedan pubertetsåldern var sin väska packad under sängen för den stunden då ett lämpligt objekt syntes i sikte. Efter några bomskott som ven förbi byten som luktade sig till faran och flydde undan hittade syskonen var sitt exemplar som inte gjorde alltför stort motstånd när den sköna flyttade in med sitt bohag. Familjelyckan var fullkomlig efter några månader … nåja, förökningen kan ju tolkas på annat sätt också… den äldsta i varje barnaskara hade ju den viktiga uppgiften att sätta regel på bakdörren…
Nu är det nog inte riktigt så jag har tänkt mig det hela. Jag kan alldeles som inte finna någon dragning till lik. Så jag packade inte väskan. Jag tänkte på det gamla ordspråket att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge… väntan i sig är målet… eller? Inte kan man gå och avbryta denna pirrande, kittlande väntan… som aldrig är för lång? Vet inte men jag träffade på ett anmärkningsvärt stort antal av dessa medelålders mogna män som uttryckligen var mogna – att ”plockas”. Tyvärr finner jag sådant varken attraktivt eller romantiskt. Jag har ju i mina tidigare inlägg pläderat för min gammaldags syn på parningsceremonier och uppvaktning. Poängen finner man som vanligt lite djupare i det hela. För det är ju vissa egenskaper som vi finner attraktiva, eller oattraktiva, egenskaper som vi tänder på – eller inte. Och de egenskaper kommer i uttryck i våra ord och handlingar. Av dessa ord och handlingar, sättet att uppvakta – eller inte uppvakta – kan man läsa av hur det ev framtida förhållandet skulle se ut. Jag har lite svårt att tänka mig att den moderna, självständiga singelkvinnan är ute efter en lille Fridolf som sin följeslagare. Många säljer sig med slogan ”världens snällaste man”. Det är många som inte har förstått varför någon inte är intresserad av ”världens snällaste man”. Nja, toffelhjälte är nog inte min drömprins. Har inte samma gener som mina kusiner… Jag hade tänkt mig en man med lite stake… tjuren Ferdinand har det nog bäst under sin korkek drömmandes och luktandes på blommorna… som någon annan tjur skulle plocka till en tjusig, förföriskt doftande bukett…
Lite stake… ja… så där lagom… är ju bäst. För nog träffade jag på den andra ytterligheten också. De som är helt övertygade om att de är jordaxeln och jorden snurrar enbart tack vare och för dem. Lite för mycket stake för en liten gumma…
:)
Jaa du, lika är erfarenheten från dejteriet... Är det UFOn vi söker???
SvaraRaderaMän med motor, till mer än att köra raka vägen till sänghalmen! Inget ont om sänghalmen, men en liten tur med picknickorg innan är ett måste :-)
Hmm...Tillhör nog lite av den gammaldags skaran av kvinnor och uppvaktande män.
SvaraRadera"Lille Fridolf" är det många som låtsas vara *S* För att de tror i sin enfaldhet, att det är synonymt med "snäll". Snällhet...kan också vara ett förtäckt egoistiskt handlande, tänkande. Ibland kan man undra om man är för kräsen, nästtill omöjlig i sin önskan. Haha...nä nu skojar jag. Inte är vi omöjliga som kvinnor för att vi är kräsna *S*
Han får inte vara ett blötdjur, men inte heller en kall och hård rackare.
Fast, jag skulle gärna bli upphånglad mot en vägg av en Adonis *S* ;)
Kanske skall presentera mig från sist *S*
Mvh S
Ja men visst myrna måste motorn vara så pass avancerad och stark att den håller för en omväg och inte rakaste spåret till halmen. Det är kanske en man med det kvinnliga sjätte sinnet som vi försöker vaska fram... Det kanske är fel planet vi befinner oss på? :/
SvaraRaderaNej du S, inte tycker jag att vi är omöjliga på något vis! Vi har bara vuxit upp och vet vad vi vill och inte vill och nöjer oss inte med något halvdant för då har vi det bättre som singlar. Kan inte en karl bjuda på sig själv lite så får han ju vara singel han också. Vi vill ju hitta känslan att må bra i hans närhet, i hans sällskap... svårare än så är det ju inte... Hmmm... jag vill nog först se vad denne Adonis har mellan öronen innan jag vill få reda på vad han har mellan... hrm... innan jag blir "ställd mot väggen"...;)
SvaraRaderaKan skriva under på varje ord du skriver, så sant så . . . det är så det funkar där . . . och det är så'na bockisar o slemmisar som finns där, tyvärr :/ Annars hade det varit en trevlig sida, kanske :/ Hade inte jag varit så klurig, hade jag nog inte suttit här nu, huga, så'na typer det finns där och dom ömmar ledningen för, verkar de som, konstigt nog :/ Du, jag o Myrna får tala om hur de funkar på så'na ställen. Men vi lär så länge vi lever, eler hur :/ och prinsen, ja han är fortfarande på rymmen han, den spjuvern :/ Ha de bäst o stå på dig, innan nå'n annan gör de, Kraaamis :D
SvaraRaderaJa, delfinolin, vi får vara de tre modiga musketörerna.:) Så sant så att man lär så länge man lever. Nu vet vi i varje fall efter att ha provat hur dejtingdjungeln fungerar... eller kanske att den inte fungerar... Den spjuvern, ja... ska lära mig att kasta lasso...;)
SvaraRaderaHa det bäst i soliga Viken! Krameli kramis!