Blonds have more fun…?

Häromkvällen råkade jag slå på TV:n just när den eminenta showen med Dr. Phil visades. Vet inte om det var en ren slump eller om det var en föraning… hur som helst, temat just för detta speciella avsnitt handlade om singlar. Närmare bestämt varför det är så svårt för singelkvinnor att hitta en passande partner.

Med i studion, på läktaren med doktorn, satt tre singelkvinnor och tre singelmän. Kvinnorna, liksom männen, var självständiga, hade sina egna karriärer, klarade sig alldeles utmärkt på egen hand på alla sätt och vis. De sökte en jämställd partner att tillbringa tid tillsammans med, göra saker tillsammans med, roa sig, resa, mysa i soffan… ja, allt sånt som ingår i ett sunt förhållande. Det lät ju ganska bekant i mina öron… så jag satt och nickade igenkännande i soffan.

Även Dr. Phil, fast han är ju en man, tyckte att det lät sunt och vettigt. Inte heller kvinnornas utseende borde utgöra något hinder, enligt honom. Och det tyckte ju jag också… om man som kvinna - det lät lustigt – får säga så om andra kvinnor. Visst, fast jag har min homofobi så visst kan jag tycka att en annan kvinna är vacker, eller t o m sexig. Tänk bara på Sophia Loren t ex… Ligger jag i riskzonen, tro…? Nää, tror nog att det är större risk att det snöar i helvetet…

Men så över till herrarna. Tyckte de att kvinnorna såg attraktiva ut? Ja men visst, alla nickar och hummar enstämmigt, med en lysten blick riktad mot kvinnorna. Kunde de tänka sig att ha ett förhållande med någon av dessa kvinnor? Herrarna börjar kråma sig lite besvärade. Blicken flackar osäkert, som sökandes skydd… ingen vill komma först med svaret. Men till slut tar den modigaste till orda, och talar helt klart inte bara för sig själv utan även för sina medbröder, som nickar samstämmigt som en dua-kör.

”Njaaaäääääeeee…”

I kvinnornas ansiktsuttryck kan man läsa mycket… framförallt att de inte alls är förvånade över svaret. De hade ju varit med förr… Doktorn är lite mera oförstående… fast han är en man… Han uppmanar herrarna att förklara sig lite mera. Varför kan de inte tänka sig att ha ett förhållande med någon av dessa, enligt sina egna ord, attraktiva kvinnor?

Återigen lite besvärat kråmande. Man ser att det pågår en hel del aktiviteter bakom panngloben hos alla tre herrar. Vem ska hålla i yxan? Så ser man att en av herrarna rycker upp sig lite, blicken slutar flacka, och läpparna ser ut att försöka utforma sig till någon slags artikulation.

”De behöver ju inte oss.”

 :-O   ?????

Man skulle lätt kunna tänka sig att här hade vi ett praktexempel på skillnader kvinnligt och manligt… jag fattade nada… inte heller kvinnorna i TV-rutan… men t o m självaste doktorn – fast han är ju en man – såg ut som en fågelholk med aningen för stor öppning för småfåglar.

En del teorier hann gå igenom i mitt huvud. Kvinnorna sökte MÄN… till ett jämlikt förhållande. Att roa sig med, vara tillsammans med, göra saker av olika slag tillsammans med, mysa och gosa osv. Var det så att dessa herrar inte klassade sig som män? Eller var de kanske inte det…? Då dyker det ju upp olika lösningar… den nyaste heter visst Viagra…

Jag blev avbruten i mitt filosoferande.

”De klarar ju av allt själv”, hörde jag en mansröst deklarera.

Och så rann ketchupflaskan för fullt i TV-studion. Helt plötsligt var de så tysta och försynta herrar i full gång. De berättade hur de kände sig underlägsna tillsammans med kvinnor som var så självständiga och starka, som själv klarade av det mesta i livet, som hade minst lika bra ekonomi som de själv… var kvinnan bättre bemedlad var det en ren katastrof. De kände sig inte som män. En undergiven slutreplik från pojkarna – ja, jag har svårt att skriva ”män” här – var

”Låt oss ibland känna oss som män.”

Det här är ju inte alls förvånande på något sätt. Det är nog ett antal gånger som jag i mina tidigare inlägg har snubblat in på detta med manlig självkänsla och självförtroende. Det känns ganska så uttjatat. Det är bara att konstatera fakta.

Men jag kom att tänka på att jag har ett antal gånger träffat på undersökningar och studier om de nya könsrollerna i vår moderna, jämställda (*LOL*) värld. I alla resultat som jag har läst har man kommit fram till och konstaterat att många män har haft svårt att forma om sig efter de nya förhållandena, i det jämställda samhället. Det är vanligt, allt enligt dessa undersökningar, att många män har svårt att hitta sin identitet. De har svårt att balansera i sin mansroll gentemot starka, självständiga kvinnor. Även det här programinslaget bekräftar ju detta.

Finns det någon lösning på denna ekvation?

Nänä… jag vägrar att ”blondera” mig! Någon gång, så där på skoj… som en gång som jag hade lånat en lätt lastbil för att transportera lite bråte. Upptäckte att ena framdäcket var ganska platt. Förstår nu att jag borde ha stannat vid vägkanten och sett hjälplös ut… putat med munnen… fladdrat med ögonfransarna... men brunett som jag är åkte jag till macken. Jag hade hämtat den där luftmojängen och höll på att pilla bort de små ”korkarna” från luftventilerna när det stannade en bil och ut klev en hjälpsam gentleman. Han stannade till och började ge mig instruktioner hur jag skulle bära mig åt… Jag kände hornen växa på mig… tänkte ska jag eller ska jag inte… låta honom göra det åt mig… och låta honom känna sig som en riktig man…

När jag tänker efter så tror jag nog att jag har inga som helst förutsättningar eller utsikter att ändra mitt nuvarande civilstånd… och förresten har jag nog inte längre vilja heller.